It is my fault
Inte en sekund släppte hon sin bror medan de var nere i fängelsehålorna, det kändes som vem som helst kunde hoppa på henne och föra bort henne i mörkret och den enda trygga punkten var Adrian. Hon stod tyst medan han talade med vakten där, ingen skulle
våga släppa de utpekade ur syn.
Hennes blick gled upp mot Adrian förvånat när han talade om att han själv skulle döda dem, var det verkligen en bra idé? Medan de var där nere sa hon inget utan följde honom ut därifrån, själv ville hon verkligen bort där så snabbt som möjligt.
"Adrian.. Shouldn't you let someone else do it?" Viskade hon fram då de slutligen var ifrån några nyfikna öron. Hon ville inte att han skulle hemsökas i sinnet av de han dödat.
När han väl rört henne kunde han inte sluta, han var tvungen att ha någon sorts kontakt. Deras händer fick räcka för stunden, det var i alla fall någon sorts beröring. Han log vid hennes ord och nickade, visst var det sanning i det hon sa men han önskade
så att hon sluppit få det första intrycket av deras land.
"It glades me that you believe that princess." Han suckade lätt men gav henne sedan ett lätt leende, det syntes att hon verkligen ansåg honom som en hjälpte. Tyvärr var hon nog den enda, Elia skulle förmodligen precis som Adrian lägga skulden på honom
vilket han även gjorde själv.
"My brother believes it is my fault, that I didn't look after them when I should have. And he is right, I should have had an eye on them. My sister got her leg hurt caus I wash foolish"
ELISABETH
