To be sad

När kyssen avslutades log han svagt. Det hade känts otroligt bra, åtminstone enligt honom. Han kunde bara hoppas att hon kände detsamma och att det där med skulle ske igen, och igen, och igen. Inte än på ett tag dock, framkom tydligt, då Amiria snart brast ut i tårar igen.
"It's alright." Mumlade han lågt och strök henne försiktigt över ryggen. "It's alright to be sad, no one expects anything else from you right now."
Tremainesyskonen kanske gjorde det, men de brydde sig ju också bara om sina egna familjemedlemmar. Att deras ena kusin var död och att den andra mådde dåligt brydde de sig inte om, verkade det som. Samtidigt kunde han inte döma dem alla. Anastasia, Nicholas och Jonathan var åtminstone alla bra människor, och en förändring började också bli mer tydlig hos George.


Written By natalie