tremainedynasty.blogg.se

Hon vägrade följa med. Det vore en alldeles för stor risk. Följde hon med och de blev tagna skulle hennes syster hamna i fara, och inte nog med det skulle de ha misslyckats med att hämta hjälp. Att Amiria gav sig av på egen hand var deras bästa alternativ, även om ingen utav dem gillade det.

"It's too dangerous." Sade hon allvarligt, innan hon greppade om sin systers hand och kramade om den. "Please... I have to keep you safe. It's my job... Please go..."

Andrew slöt upp vid dem och Tatiana såg lättat på honom. Då skulle hon inte behöva skicka iväg sin syster helt fel i alla fall, och det var ju alltid något.

"Andrew, go with her. Protect her." Beordrade hon honom. Åter igen hörde männens rop. De började komma närmre nu, så hon tog ett steg ifrån sin syster och gav henne en vädjande blick. Hon kunde inte riskera att något hände med henne, det gick bara inte.

"Leave. Hurry. Be safe." Tårar hade nu bildats i hennes ögon. Det var inte ofta hon grät. Faktiskt hände det nästan aldrig. Men hon hade aldrig varit så här rädd i hela sitt liv, inte var det konstigt om några tårar fälldes.

Innan hennes syster hann protestera, vände hon om och skyndade sig tillbaka för att möta upp männen. På så vis skulle de inte hinna se Amiria.

Det tog inte lång tid innan de möttes. Två män greppade om henne, en på varje arm, och drog med henne tillbaka till de andra. Hon slängde dock en sista blick över sin axel, och hoppades att hennes syster för en gångs skull skulle lyda en order.